Usch, igår blev det ett bryskt uppvaknande. Det plingade till i telefonen och det var messenger-ljudet. Ida messade att det var jorbävning där hon var. Jag blev klarvaken direkt och kastade mig på datorn för att chatta med henne.
De var oskadda men rädda och oroliga. Hjärtat bultade och det var tungt att sitta hjälplös tusentals mil ifrån varandra. Kvällen innan hade de kommit hem från en dagstur på Kos, där var det mest förödelse. Där Ida var hade marken skakat ordentligt och det hade varit en mindre tsunami på stranden. Inatt har de sovit ute vid poolen tillsammans med några andra från hotellet och det har varit en lugn natt, så skönt.

Men nu när jag sitter och skriver det här samtidigt som jag chattar med Ida så skickar hon att det precis kom ett efterskalv till som kändes ordentligt.

 

Jag har vaknat flera ggr inatt och velat messa men hållt mig, det är bättre de får sova ordentligt istället för att lugna en orolig mamma <3

En dag kvar, sen kommer de hem :)